Jesson

Jag har inte fått vara sjuk på flera flera år...ja visst har jag mått dåligt men av någon konstig anledning har det alltid funnits någon annan som varit sjukare.

Förra året åkte jag på influensan samtidigt som Rasmus så fastän jag helst ville ligga i soffan coh bara sova så fick jag lov att gå upp och hjälpa honom med det ena och det andra.

Just nu mår jag skit....men Hugo är sjukare, Kalle är hängig och Rasmus är frisk och behöver sysselsättas....Jaja..nu är jag hemma och vabbar med Hugo och skulle inte ha varit hemma ifall det inte var för Hugo....men tänk att man längtar lite efter att bara få ligga i soffan helt själv...kanske hela vardagsrumsbordet uppdukat med goda "göramigfriskmat".

Självklart vill jag inte bli så sjuk att jag måste vara hemma. Minns då jag åkte på lunginflammation för ca 6 år sen...hjälp vad dålig jag var. Trodde aldrig att jag skulle bli frisk...eller när jag åkte på mjölkstockning...fy så dålig jag var. Eller alla gånger jag varit "magsjuk" eller haft migrän.

men det jag saknar är att få vara IFRED....hemma här. Ligga i min säng, i min soffa, sitta vid mitt köksbord coh bara vara ifred. Jag älskar mina barn men ibland...bara ibland vill jag sitta själv. Att jag känner så här just nu är förståss för att jag varit hemma och vabbat sen i onsdag coh så gott som blivit "uppäten" av våra pojkar.....


Resten av veckan blir ett pussel. Hugo har åkt på dubbelsidig öroninflammation så han behöver vara hemma resten av veckan. Jag jobbar imorgon men misstänker att jag behöver vara hemma på onsdag och även någon mer dag.

Hugos feber ligger runt 39 grader fast han är inte så tagen av det. Men han hostar så att han nästan storknar, har svårt att sova eftersom han hostar så mycket.

Vi har inte gett honom så mycket alvedon eftersom han inte verkar behöva det men idag när febern gick över 39 så gav jag honom en tablett eftersom vi skulle ner till läkaren. Och väl där fick han någon extrakick och började hoppa på läkarens brits...jag gjorde verkligen mitt bästa för att hålla honom stilla samtidigt som jag försökte lyssna på vad sa.

På apoteket släppte han loss ordentligt och började rusa fram och tillbaka medan jag skulle hämta medicin. Han slet sig ifrån mig och kastade sig raklång på golvet framför alla människor som tyckte lite synd om honom ...eller kanske om mig, vad vet jag. Jag svettades rejält då jag sprang efter honom, fick medicinen förklarad för mig, stod i kö....coh kånkade runt på lillgrisen....

När vi kom hem gick luften ur mig...hjälp låt mig gå och sova snart.....

GODNATT