39.7

Var just uppe och tog tempen på Hugo och den visade 39.7......åh...nu får det ge sig.

Nu har Hugo varit sjuk sen i onsdags...i går kändes det som om det var på väg att vända men idag blev det sämre igen.

Eftersom han inte hade haft någon feber sen i fredags bestämde jag mig för att stoppa ner Hugo i vagnen och ta med mig pojkarna upp på julmarknaden som höll till i skolan idag.

Mycket trevligt, vi bestämde träff med mormor där, Rasmus kastade pil på ballonger, vi spelade på chokladhjulet, fiskade i fiskedammen, vann julklappar, drack glögg och TRÄFFADE TOMTEN. Tomten kom förbi och Rasmus var tuffare än vanligt fast Hugo gömde sig bakom handen..

Det fanns även 2 hästar på plats som man kunde få rida på men ingen av pojkarna ville....tills vi mötte David som ville rida...ja då ville plötsligt både Hugo och Rasmus rida.

Mormor hade redan åkt för att hämta Morfar så jag var ensam på plats....och plötsligt hade Rasmus ridit iväg....själv...
Jag såg ryggen på honom där han satt och höll i sig för fullt. Själv stod jag och höll hårt i Hugo som hade svårt att vänta på sin tur. Hugo fick den lilla bruna ponyn, (egentligen ville han ha en grön häst), han såg så lycklig ut där han satt på hästryggen och smackade med munnen hela tiden så att hästen skulle gå.

När vi var klara gick vi hem och fikade, badade coh sen började Hugo gråta och gråta.
-Vad är det Hugo?
-Jag är så ledsen.......*GRÅT*

Han började att få feber, frysa och må dåligt. Jag bäddade ner honom i våra sängar tog tempen som visade 38.8. Han somnade på stört.

Jag och Rasmus gick ner och åt mat medan Hugo sov en stund.

När alvedonen sen verkat vaknade han till liv men klagade på att han hade ont i munnen.

Nu när jag var uppe alldeles nyss så hade han 39.7 så han fick ännu en alvedon så att jag hoppas att febern går ner.
Han hostar ohc hostar, snorar och mår allmänt dåligt vår lilla plutt.

Jag ska jobba mellan kl 7-8 i morgon för att sen gå hem och vabba resten av dagen. Kalle får vabba på tisdag om det behövs...och som det ser ut i dag så kommer det att behövas.

Kram och godnatt......(troligt att jag får en god natt...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0